
Något som jag tror alla som släktforskar råkar ut för är att man har samma anfader på två eller flera släktgrenar.
Hos mig är det på min pappas morfars och min mammas farfars sida som anfadern finns.
Han hette Erik Nilsson och var född omkring 1725 i Jämshög, Blekinge. Han blev 1771 mördad av sin bror Sven (se vad syskonbråk kan leda till)
"1771-06-17.
Sven Nilsson i Kräftemåla, Jämshög, dräper sin bror Erik Nilsson i samma by med en järnstång. Parterna var oeniga om en surapel ståendes i åkern. Lister häradsrätt dömer Sven till halshuggning och stegling andra till varning. Avrättningsplatsen i Pukavik"
1744 har Erik fått en dotter, Ingegerd, med sin första hustru Kerstin Månsdotter. Den dottern blir min pappas morfars farfars mormor
I andra giftet, med Berta Michelsdotter,de gifter sig 1749, får Erik en dotter Elna född 1759 som blir min mammas farfars mormors mor
Eftersom det skiljer 15 år på systrarna så fattas det en generation på min mammas sida.
Detta är nog vanligt, syskonpar gifter sig med syskonpar.
Sverige var inte så stort och byarna var ibland isolerade. Men i min släkt är det frågan om att två systrars ättlingar finner varandra långt ifrån den ursprungliga byn. Det tycker jag är fantastiskt.
Pappas släktgren hade vandrat från Blekinge upp till Timrå sedan ner till Stockholm . Och mammas från Blekinge till Stockholm med en avstickare till Nusnäs.
Ungefär samma sak händer på min pappas farfars sida men det blir att berätta om senare.
